Nukleärmedicinska undersökningar och behandlingar
Vid en nukleärmedicinsk undersökning, även kallad isotopundersökning, används radioaktiva läkemedel som söker sig till ett visst organ eller viss vävnad. Därigenom kan funktionen hos organet eller vävnaden studeras och läkaren kan ställa rätt diagnos. Metoden används för kontroll av skelett, hjärna, lungor, njurar och sköldkörtel. Dessutom används metoden vid tumörutredningar.
Radioaktiva läkemedel används också vid behandlingar för att oskadliggöra sjuka delar av organ eller vävnad. Vanligaste är behandling av sköldkörteln med radioaktivt jod, jod-131.
Stråldosen ska vara så låg som möjligt
Den mängd radioaktivt läkemedel som används vid undersökningar och behandlingar ska vara så låg som rimligen är möjligt, men tillräcklig för att läkaren ska kunna ställa diagnos. Sjukhuset har rutiner för detta. Speciell hänsyn tas till barn, gravida och kvinnor som ammar. Tala om ifall du är gravid eller ammar för din läkare och för personalen som utför undersökningen.
Stråldosen blir olika hög beroende på
- typ av undersökning
- vilket läkemedel som används
- patientens hälsotillstånd.
Ett radioaktivt ämne visar funktionen hos organ eller vävnad
Innan undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel som injektion, i en lösning du dricker, eller genom att du får andas in en gas. Det radioaktiva läkemedlet söker sig till ett visst organ eller en viss vävnad. Vid själva undersökningen ligger du på en brits med detektorer som registrerar strålningen från läkemedlet placerade runt dig. Detektorerna är placerade i en speciell typ av kamera, scintillationskamera eller positronemissionstomografi-kamera, PET-kamera. Beroende på typ av undersökning får du sedan vänta allt från några minuter till flera timmar innan själva mätningen genomförs. Då kan man se hur det radioaktiva ämnet fördelas i organet eller vävnaden. En dator omvandlar därefter informationen till bilder eller sekvenser som visar organets eller vävnadens funktion.