Kortläsarplattor blir allt vanligare i kollektivtrafiken. De används exempelvis av Västtrafik i Göteborg och av Storstockholms lokaltrafik, SL. Kortläsarna innebär ingen risk för allmänheten ur strålsäkerhetssynpunkt.
Kortläsarna sitter i plattor vid spärrarna i tunnelbanan i Stockholm och vid ingångarna till spårvagn och buss i Göteborg och Stockholm. Systemet bygger på en teknik som gör att du som trafikant kan passera spärren sedan du har hållit ett elektroniskt kort mot kortläsaren. Kortet saknar magnetfält och har ingen egen energi. Det får energi från plattan som sänder svaga radiovågor (frekvensen är cirka 14 MHz).
Mätningar
Strålsäkerhetsmyndigheten har vid sina mätningar noterat att magnetfältet intill kortläsarplattan är något högre än referensvärdet, ett värde som mäts utanför kroppen. Strålsäkerhetsmyndigheten lät därför undersöka om också SAR-värdet, den begränsning som gäller inne i kroppen, kan överstigas. Undersökningen visade att SAR-värdet är så pass lågt att det inte är någon fara för allmänheten. Men för att inte exponera sig för radiovågor i onödan bör man inte luta sig mot stolpar med kortläsare. Magnetfält minskar ju längre från dem man befinner sig. På tjugo centimeters avstånd från kortläsaren är magnetfältet obetydligt.
Strålsäkerhetsmyndighetens roll och ansvar
Mätningar av magnetfält ingår i myndighetens ansvarsområde. Tekniken med kortläsarplattor är relativt ny i Sveriges kollektivtrafik. Strålsäkerhetsmyndigheten har undersökt plattorna och korten för att förvissa sig om att allmänheten inte utsätts för ohälsosamma magnetfält och att SAR-värdena inte överskrids.