Kärntekniskt avfall uppstår vid kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar. Det består av använt kärnbränsle, material som blivit nedsmutsat av radioaktiva ämnen samt restprodukter från återvinnings- och avfallshantering. Använt kärnbränsle från kärnkraftverk är högaktivt avfall. Övrigt kärntekniskt avfall, från kärnkraftverk eller andra anläggningar, är antingen låg- eller medelaktivt.
Olika typer av avfall kräver olika typer av anläggningar. I Sverige finns i dag anläggningar som används för slutligt förvar och mellanlagring för olika typer av kärntekniskt avfall.
Använt kärnbränsle
Det använda kärnbränslet är långlivat och högaktivt och kommer från kärnkraftverkens reaktorhärd. Det betyder att bränslet är farligt för människa och miljö under lång tid, tusentals år framåt.
Radioaktivt driftavfall
Låg- och medelaktivt kärntekniskt avfall uppstår vid reaktordrift, exempelvis filter och radioaktivt nedsmutsade verktyg. Det kallas med ett gemensamt namn för radioaktivt driftavfall. Detta avfall är huvudsakligen kortlivat och har förlorat större delen av sin radioaktivitet efter några hundra år och är i jämförelse med använt kärnbränsle mindre farligt.
Strålsäkerhetsmyndighetens roll
Avfallet från driften av de svenska kärnkraftverken måste tas om hand på ett säkert sätt. Den som har tillstånd att driva en kärnteknisk anläggning är enligt lag ansvarig för avfallshanteringen och kostnaderna för denna.
Strålsäkerhetsmyndigheten har till uppgift att se till att Sveriges kärntekniska anläggningar drivs på ett säkert sätt. Det gör myndigheten genom att:
- ställa krav och granska hur svenska kärnkraftverk, samt andra kärntekniska anläggningar, hanterar det avfall som verksamheterna ger upphov till.
- utifrån strålskyddslagen samt internationella rekommendationer och överenskommelser ta fram föreskrifter som talar om vilka gränser, regler och krav som gäller för olika typer av radioaktivt avfall.